Om att vara jättelycklig, utan att alltid veta om det.

..Vill inte gå in för mkt på det hela, men kan ju säga att jag för tillfället har låst in mig själv. Helst under täcket å helt avstängd från omvärlden. Men de går ju inte i all evighet och de vet ju jag lika bra som någon annan.
Nolltolerans får de bli. Jag får inse att jag nog (!) lr inte nog, att jag aldrig kommer kunna hantera mitt alkoholintag. Därför sluta helt? Men de har jag ju sagt innan och jag vet ju oxå att ångesten försvinner efter ett tag. Men det är annorlunda denna gången lr?