Om att vara jättelycklig, utan att alltid veta om det.

Jag ställde ultimatum på mig själv förra helgen. Lördagen blev åt helvete fel, ja som vanligt när jag dricker alkohol. Lr som de brukar iaf.

Hela förra veckan låste jag in mig här hemma, mådde bajs. Trodde ja skulle dö av hjärtklappning.  Om ja var tvungen att handla åkte jag till Sjöbo och gjorde det. Tomelilla var inte att tänka på att besöka. Då SKULLE jag ha dött!
Men jag är 28 år, nyss fyllda faktiskt och kan fortfarande inte hantera mängden alkohol jag häller in när ja ska festa! Så de får va bra nu. Jo jag vet jag har sagt de förut å dom flesta i mitt umgänge har hört de förut.. typ tusen ggr var! Men nu är de faktiskt på allvar. Bearbetade tillsammans med ångesten förra veckan känslan av att gå ut nykter, ha kul nykter. ja allt de där! "De kan jag inte" har jag alltid sagt innan. Men jag får för fan tänka om. Ett liv fullt med bakisångest är inget kul att leva. Men de är ju bara jag som kan göra något åt det. Och på ett sätt. SLUTA FÖR HELVETE DRICK ALKOHOL!!

Jag har gjort de nu, lr ja jag har inte druckit sen dess. (En dag i taget) Helgen som gick.. var jag nykter.. I fredags hade jag så jävla kul. Länge sen sist. Var på Bar a Bar.. Ja, sara å ett par rövar till. Efterfest i gärsnäs till halv åtta på lördag morgon. Sov till halv tolv sen upp, fixa dona, duscha. Till Lund, sen Malmö. Hade skitaskoj då oxå, men inte som i fredags. Var nog astrött egentligen. Men iaf..
Sweden rock nykter? Ja för fan.. för jag ska älska livet!

Ovan: Rock on!
Nedan: Didde och jag körde sönder bilen utanför Malmö!