Om att vara jättelycklig, utan att alltid veta om det.

Jag har gjort det förut. För ganska exakt 10 år sen. På något sätt var det inte lika jobbigt då. Av många olika anledningar. Jag var färdig, ung och olycklig. Nu var jag ju bara lycklig, hel och trygg. Jag hade allt för bara någon månad sen. Ja allt som jag vill ha. Lyckliga barn, en kärlek som var min, en bra hem och ett fast jobb. I eftermiddag kommer jag sitta här i mitt alldeles för stora hem med inget. Absolut inget. Jag förtjänar inte det, bad inte om det och framför allt så skulle inte mina barn vara med om detta. Inte utan att vi försökt. Inte utan kamp. Inte utan förklaring. Du kom så lindrigt undan.